5 stater på 5 dagar

Från BigTwin 3-2022: Efter tre års väntan så kom vi i väg, tolv män på äventyr. Vi körde i Smoky Mountains på den utmanande ”The Dragon” och fortsatte på härliga Cherohala Highways. Det blev en oförglömlig hojkörning som vi kommer att minnas i många år.

Redan 2019 planerade vi denna resa och året efter skulle vi iväg, jag, tio gubbar, nåja, och Dave Nerge. Vi skulle resa till Tennessee för att köra hoj i Smoky Montains. Av skäl ni nog känner till blev resan inte av, inte förrän nu i år kom vi äntligen i väg till USA.

Den 20 april flög vi från Arlanda, via Newark, till Nashville som skulle bli vår bas för vår resa. Flygningen tog sju plus tre timmar och vi kom fram på onsdagskvällen. Alla förutom Jocke hade valt att komma två dagar tidigare än Dave för att vara utvilade när vi skulle hämta ut hojarna på fredagen. Jocke hann med en vilodag och Dave fick köra 250 mil för att komma till Nashville, så han var lite mör när han landade hos oss på fredagen.

Bjöds på en runda

Nåja, på onsdagskvällen åt vi på en lokal sylta, Shoney’s, där vi serverades av en mycket rolig servitris som bjöd på många skratt och vi bjöds på en runda öl av en kille från Chicago, bara så där. Sådant händer här, inte hemma. Kvällen var en bra start på vår grupps nya gemenskap.
Vilodag och vilodag, torsdagen och fredagen tillbringades mest nere i downtown, där vi åt och drack på Broadway och området runt där. Broadway Street är där allt händer i Nashville, musikbarerna ligger vägg i vägg och det är ett grymt drag på kvällarna och trevligt på dagarna.

Årets dyraste varmkorv?

För den som eventuellt tror att det är billigt att festa i USA kan jag berätta att Mats tog en dubbel varmkorv i bröd för 16 dollar, kanske årets dyraste varmkorv?

Vi gick hem relativt tidigt på fredagskvällen för att inte vara trötta (bakfulla) inför lördagens uthämtning av hojarna på Eagle Rider i Boswell. De flesta av oss hade checkat in online på Eagle Rider så den administrativa delen av avhämtningen gick hyfsat snabbt. Killarna på utlämningen var trevliga och vi bytte smidigt lite hojar sinsemellan utan problem. Alla fick då en hoj som de trivdes med.

Vi kunde lämna Nashville strax innan tio och begav oss mot vårt första lunchstop i Baxter. Det var fina hojvägar och varmt, runt 30 grader. Vi körde ungefär 36 mil. I sista backen upp mot hotellet i Vorone ringlade en orm över vägen. Vi alla undvek att köra över den och jag var på väg att kliva av för att fotografera den. Det var kanske tur att jag inte hann med det. Enligt tjejen i receptionen var det nog en ”Copperhead” som tydligen är rätt giftig.

Kvällen tillbringade vi vid den avstängda poolen med några kalla öl och goda utkörda pizzor. Det kanske låter simpelt men det blev en kul kväll med gruppen. Ibland är det som bäst när man umgås i all enkelhet och inte delar utrymme med en massa annat folk.

På söndagen startade vi på morgonen i plus 15 grader. Solen sken och vi såg fram emot dagens körning i Smoky Montains. Temperaturen ökade snabbt, liksom pulsen.

318 kurvor på 1,8 mil

The Dragons Tail är en av de hojvägar som man gärna vill pricka av på sin ”bucket list”. På en bergsträcka av knappa 1,8 mil har man 318 kurvor, vissa snälla, andra riktigt elaka.

Efter en liten paus när vi lämnat ”Draken” bakom oss fortsatte vi in på Cherohala Skyways. Den är inte är lika berömd som sin granne, men enligt oss, mycket trevligare att köra. The Skyways har fler svepande kurvor som ringlar sig fram i bergen, en fantastisk skön hojväg som klättrade ända upp till dryga 1 600 meter över havet. Dagens högsta temperatur blev 29 grader, varmt och skönt i vackra berg.

Vi övernattade på The Read House hotell i Chattanooga, ett hotell av toppklass. Deras egen köttrestaurang serverade ett underbart kött, skitdyrt men prisvärt med tanke på kvalitén. En bra bar fanns naturligtvis och det var där vi avslutade kvällen efter den fantastiska hojdagen.

Ett county som är torrlagt

Vi lämnade Chattanooga tidigt på morgonen därpå för att köra till Muscle Shoals. Färden gick genom ­Tennessee, Georgia och Alabama. Dagens höjdpunkt var besöket på Jack Daniels destilleri i Lynchburg. Vi tog en guidad tur. Tack till Dave som bjöd på den. Att besöka detta destilleri är ett måste för alla som är det minsta intresserad av sprit. Oavsett om man gillar just Jack Daniels eller inte var det mycket intressant och guiden var mycket engagerad och anläggningen är imponerande. Det är lite lustigt att destilleriet ligger i ett county som är torrlagt. Det säljs alltså inte en droppe alkohol i countyt som har ett av världens största whiskeybrännerier. Ja, bortsett från att destilleriet skruvat lite på reglerna och naturligtvis säljer sina drycker i fabriksbutiken.

Vi körde mestadels på fina hojvägar men det blev även en del motorväg och tyvärr kom det ett ösregn just när vi var på just motorvägen. Vi stannade för att dra på regnställen men de flesta av oss hann tyvärr bli lite blöta innan grejerna kom på. Lärdom, stanna direkt när det börjar regna.

”Högt och lågt”

Framme i Muscle Shoals bodde vi rätt enkelt på ett motell vid en starkt trafikerad väg. ”Högt och lågt”, som någon sa, med tanke på hur vi bott dagen innan. Några av oss drog in till Florence på andra sidan Tennessee River för att äta en bit på en sportbar. Där blev vi kvar tills det var dags att ta oss tillbaka till motellet. Efter en mellanlandning på en mexikansk restaurang, där vi drack stora och goda Margheritas, kom vi i alla fall hem rimligt nyktra. Några andra i gruppen tog sig till en ”biker bar” av sämre sort. Där vann Charlie rätt mycket pengar på Texas Hold’em. Det var med andra ord en bra partykväll för alla.

På tisdagsmorgonen tog vi lite sovmorgon och sedan i väg till Florence för att besöka 3614 Jackson Highway Recording Studio. Det är en av världens mest kända studios, trots sin anspråkslöshet, eller kanske just därför. Här har artister som Cher, Paul Simon, Ray Charles, Bob Seger, Rolling Stones, Willie Nelson, Joe Cocker, Lynyrd Skynyrd och Aretha Franlin med flera spelat in plattor producerade av fyra musiker som kallade sig Swampers. Studion ser inte mycket ut för världen men guiden berättade målande bra storys om musikvärlden genom tiderna och alla som varit där och spelat in plattor. Med tiden blev det 500 inspelningar som gav dem hela 75 listettor. Imponerande! Om ni någon gång är i närheten och är det minsta musikintresserade rekommenderas ett besök.

Vi lämnade studion och körde vidare mot Memphis. Det var lite kyligare än tidigare, 15-20 grader och vi tog på oss en extra tröja vid första stoppet. Vägarna var varierande. Det blev några mil på Interstate blandat med en del finare hojvägar. Efter ett obligatoriskt stopp i Tupelo, Elvis födelseplats, landade vi i Memphis vid sjutiden. Sammanlagt blev det 34 mil den här dagen.

Blev kroppsvisiterad

Beale Street skulle vara Memphis svar på Nashvilles Broadway, men nä, Memphis upplevde vi som stökigare, sämre och skitigare. Människorna och barerna på Beale Street var inte alls lika trevliga som i Nashville. Att man blev kroppsvisiterad för att komma in på gatan säger en hel del om stället, en helt annan demografi så att säga. Memphis var alltså en liten besvikelse. Det kan ha berott på att alla andra, som var ute på kvällen, var yngre än oss. På Broadway i Nashville var många av dem som var ute på kvällarna mer i vår ålder även om åldersspannet var stort.

Sista dagen på hoj, onsdagen den 27 april, gjorde vi en lång resa till Nashville med ett besök i Graceland, så var det i alla fall tänkt. Tyvärr höll inte tidsschemat ordentligt och det blev bara ett kort stop och inget besök i Graceland. Eagle Rider ville ha hojarna innan klockan fyra och vi hade dryga 43 mil att köra så det blev att köra tämligen långa etapper med korta pauser. Vi valde att inte köra på de större vägarna trots tidspressen utan körde på de mindre för att få en bra sista dag på hojarna. Underligt nog fick vi en sträcka som var en flera kilometer lång raka med backar, troligen den längsta raksträckan jag kört på. Den var längre än dem som man vanligtvis kan finna exempelvis i Mojaveöknen.

Genom 5 stater på 5 dagar

Hojresan avslutades genom vacker landsbygd i Tennessee på fina vägar i 23 grader. Det blev ett bra avslut på en härlig hojresa genom fem stater, Tennessee, Georgia, North Carolina, Mississippi och Alabama. Hojarna lämnades in utan problem, trots att ett par små skador uppstått. Eagle Riders lät dessa passera utan att försäkringarna behövde användas, smidigt av dem.

Vi avslutade resan med två bra festnätter i Nashville, mat, öl och drinkar på Broadway i skön värme och goda vänners lag.

Sammantaget körde vi 1 025 miles, 165 mil, på fem dagar och körningen i Smoky Montains var naturligtvis den roligaste och bästa delen. Besöket i Lynchburg på Jack Daniels och Swampers Studio i Florence var två bra stopp. Memphis var lite av en besvikelse. Vi bodde på allt från halvtaskiga motell till fina hotell och åt och drack mestadels gott och mycket. Jag vill gärna åka hoj i Tennessee igen och njuta av vacker natur och fina vägar. Men nästa gång kanske man skulle satsa på en resa i bergen och med Atalanta som bas. Vi får väl se…