Tomtens hemlighet
Lätt frusen har jag just slagit upp första julsnapsen som ska avnjutas med en eller två bitar sill när telefonen ringer. Den som stör mig mitt i julefriden är min kollega Fredrik.
– Du kommer inte att tro mig, Örjan, men jag sitter här med några släktingar som berättar att de blev omkörda av en hoj någon mil före Kalmar. Vet du vem det kan ha varit?
Inte ens i min vildaste fantasi kan jag förstå varför Fredrik ringer på självaste julafton för att berätta att hans släktingar har blivit omkörda av en motorcyklist. Något irriterad frågar jag om han redan har passerat snapsen och nu är inne på gottebordet och buteljerna med konjak och portvin.
– Men han körde ju Harley, säger Fredrik upphetsat och tillägger att motorcyklisten dessutom hade tomtedräkt och ett långt vitt skägg som fladdrade i fartvinden. Du måste väl ändå veta vem det är?
– Kan det ha varit Jultomten, frågar jag lite försynt.
– Tro fan att det var Jultomten, det fattar väl vilken unge som helst. Vad jag undrar över är vem han är?
– Även om jag hade vetat vem Tomten är hade jag aldrig talat om det, svarar jag. Det finns saker som man inte ska känna till här i livet och Tomtens riktiga identitet hör till dem. Tänk bara på hur resten av året skulle se ut om folk visste vem han är. Han skulle ju bli förföljd av små tjatiga ungar och paparazzi för jämnan. Och inte vill du väl se tomten pårökt, packad och hånglande med Britney och en påskhare på löpet till Hänt Extra varje gång du gått till Ica för att handla mjölk?
– Så du vet inte då?
– Nej, men jag har mina aningar, säger jag och kan samtidigt inte låta bli att lite samt så där lagom tetigt tillägga att tjejen i kassan på OK förmodligen vet med säkerhet, för det är väl där som de säljer kvällstidningar en dag som denna.
– Ja ja … Du behöver inte vara så dryg. Ville bara kolla om du visste. Men det går ju som vanligt inte att få ett enda vettigt ord ur dig. God jul på dig, säger Fredrik och lägger på.
Jag kan inte låta bli att le lite grann när jag sveper snapsen jag har i min hand. Den värmer gott, men ändå inte hälften så gott som de glada små ansikten jag har sett i baksätena på alla bilar jag har kört om i dag.
Vem Jultomten verkligen är vet bara tjejen i kassan på OK som sålde en Expressen och en avfettning till en rödklädd kille med hoj. Hoppas att hon håller en tvätthall redo även i år.